Jag är fortfarande tagen av de fruktansvärda minuter vi upplevde i måndags min älskade dotter Emma hennes underbara barn Wilma o Mileon och jag.
Hur man reagerar o löser saker i panik och ändå är lugn..... Kan ännu inte prata eller skriva om det utan att tårarna kommer ... är såååååå otroligt tacksam för att det gick bra <3
Sååå stolt över Emmas agerande i denna ohyggliga panik och sååå imponerad av lilla älskade Wilma som fick vara med om detta trauma ... och så tacksam över den proffsiga ambulanspersonalen som gav Wilma tid och present när det var "lugnt" innan Emma o Mileon åkte iväg i ambulansen <3
Var det ödet eller vår Skyddsängel som gjorde att jag var där just då ?
Ni får här läsa Emmas egna ord dagen efter:
Igår var jag med om det värsta jag nånsin upplevt! Jag och Mileon kom hem från stan, mamma hämtade Wilma på förskolan och jag såg dem komma och lade Mileon i vagnen i köket. Öppnade åt Wilma och mamma och vi gick in i köket. Då låter Mileon... konstigt och är helt blå i ansiktet och får ingen luft. Tar upp honom och håller honom framåt och han bara spjärnar i hela kroppen. Springer ut i all panik och står helt plötslig på gatan utanför, skriker och gråter och med mitt lilla barn, folk går förbi och kollar på mig som om jag är dum i huvudet. Ingen stannar. Mamma har redan ringt ambulans och jag hör syrenerna runt hörnet. Mileon börjar skrika och visar livstecken igen. Ambulansen var bara runt hörnet tack och lov. Han fick syrgas och han blev fort pigg men var slemmig. Vi åkte in till akkis och de tog massa prover och kollade allt. De hittade inget. Måste vart slem han inte fått upp. Har sovit med min lilla prins i famnen hela natten och kommer aldrig mer lämna honom med blicken i en sekund. Min lilla kämpe <3
Nu är lilla familjen samlad hemma igen,
stackars lilla Wilma fick magsjukan men är nu på bättringsvägen
Hon är mormors tappraste lilla Guldklimp!
Behöver väl inte säga hur tacksamma vi är och hur lyckligt lottade vi är som bor i detta land med
dessa resurser vi får ta del av .... <3 :)
Har både bilder o ord från Valborgsfirandet i Uppsala men det får ni
ta del av imorgon....
tacksamhetstårarna rinner för mycket
Ewa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar